(Artikeln publlicerades ursprungligen i specialutgåvan Datormagazin Hårdvara 2009/2010.)

Alla har väl säkert mer än en gång hört skrönan där Bill Gates i början av 80-talet påstås ha uttalat att ingen någonsin kommer att behöva mer än640 kilobyte minne i datorn. Men det är just en skröna, ett påhitt av en senare tid - en tid då det definitivt behövs massor av minne. Men hur mycket behöver du?

Det är inte så länge sedan systemminne var extremt dyrt och utgjorde en substantiell del av priset för en dator. De flesta datorer levererades med ett absolut minimum för att hålla priset nere. Att uppgradera grävde djupa hål i plånboken. Det här har förändrats snabbt - minne kan nu betraktas som ganska billigt och det är inte omöjligt att fylla datorn med så mycket den klarar av.

Det här märks också på utbudet. En snabb bläddring på några elektronikstormarknaders webbplatser visar att de flesta stationära datorer i dag är utrustade med tre eller fyra gigabyte minne, ibland ännu mer. De bärbara släpar efter lite, här är två gigabyte fortfarande vanligt även om de övre prisklasserna ofta ståtar med mer. Ett undantag är förstås minidatorerna (netbook segmentet) som normalt inte har mer än en gigabyte minne.

Ofta krävs dubblering
Hur mycket som egentligen behövs beror naturligtvis på operativsystem och användningssätt för datorn. Windows XP klarar sig på 512 megabyte, men mår mycket bättre av det dubbla. För Windows Vista och Windows 7 bör dessa siffror dubbleras. Men två gigabyte räcker, framför allt i en stationär dator med snabb hårddisk och obegränsat med energi.

För en bärbar dator kommer andra aspekter in, nämligen strömförbrukningen. Även om mer minne visserligen drar mer energi kompenseras det av att datorn inte behöver utnyttja hårddiskens växlingsfil lika ofta - och hårddisken är en mycket värre förbrukare. Den är dessutom långsammare, vilket innebär att mer minne ger aningen bättre prestanda.

Bärbara datorer har alltså egentligen ett större minnesbehov än stationära. Orsaken till att det är tvärtom i verkligheten är naturligtvis att de mindre minneskretsarna till bärbara fortfarande är lite dyrare, samt att det rent fysiskt är svårare att få plats med många minnesplatser.

Ytterligare en faktor att ta med i beräkningen är om det är fråga om ett 32- eller 64-bitsoperativsystem. Alla moderna processorer klarar båda delarna, men märkligt nog levereras många datorer fortfarande med ett Windows som körs med 32 bit. Anledningen är antagligen att tillverkarna vill ha så få supportärenden som möjligt - 64 bit kan tyvärr fortfarande innebära en del kompatibilitetsproblem. Men de gör både kunderna och i förlängningen sig själva en otjänst.

Kan inte nyttja allt
Problemet är att med 32 bit kan Windows (och även andra operativsystem) endast tillgodogöra sig en viss mängd minne. Det varierar från dator till dator beroende på hårdvara, men brukar ligga mellan 3 och 3,5 gigabyte. Allt därutöver är rena slöseriet och kan i normalfallet inte användas till någonting.

Det här är ett matematiskt problem. 32-bitsadressering innebär att datorn kan adressera 2 upphöjt till 32 bit, vilket blir 4 294 967 296, det vill säga fyra gigabyte. Men all hårdvara i datorn behöver också sina egna adresser och äter därmed upp en del av det adressutrymme som annars skulle kunna användas till minne. Så även om minnet finns där och fungerar används det inte. Det finns trick som under vissa omständigheter kan användas för att kringgå detta problem (bland annat något som kallas Physical Address Extension), men det är mycket krångligt, fungerar bara till vissa tillämpningar och kan räknas som överkurs i det här sammanhanget.

Men upp till fyra gigabyte kan du alltså stoppa i och utnyttja till största delen, även om det också finns en begränsning som innebär att ett enskilt program aldrig kan använda mer än två gigabyte minne. Det finns en teknisk fördel med att använda fyra gigabyte i stället för tre. Det handlar om att moderna datorer stöder dubbelkanalig minneshantering. Om identiska minnen monteras parvis uppnås en liten prestandaökning genom att minnena arbetar tillsammans för dubbel bandbredd. Vinsten är dock minimal och eftersom stöd oftast finns också för så kallad asynkron dubbelkanal kan till exempel två plus en gigabyte monteras utan någon märkbar prestandaförlust - och fortfarande mycket snabbare än med enkanaligt minne.

Med 64 bit kan betydligt mer minne utnyttjas. En teoretisk uträkning som den ovan ger ett tal med så många siffror att det inte ryms på denna rad. I praktiken finns det dock andra begränsningar och Microsoft har infört egna prisbaserade tak i de olika Windowsversionerna. Det finns dock utrymme för att tillfredsställa även den mest minneshungrige och i dag finns inte ens någon hårdvara (moderkort) för konsumenter där det maximala minnet kan installeras. (Se faktaruta på nästa sida.)