Dags för lite fler internet

Publicerad 2009-05-26 16:06

I flera år har frågan om ett alternativt internet, internet 2 om man så vill, florerat i mediebruset. Tanken kommer primärt från forskare som upplever det störande att dela nätverk med allehanda andra användare. Det skulle alltså finnas ett helt öppet internet, gammalnätet, och ett nytt som (troligtvis) skulle finnas till för en utvald minoritet. Kanske är det inte en så dum idé, men varför stanna vid två stycken internet? Skulle det inte vara en tanke att vi ska ha 200 små internet, eller ännu fler?

För mig som tonårsförälder är detta en lockande idé. I stället för att tvingas leva i vetskapen om att jag antingen måste förbjuda en 14-åring att surfa på nätet, eller acceptera att jag tappar all reell kontroll över influenser, grupperingar, nedladdningar, våldsbeskrivningar, ”vuxenmaterial” och allt annat som en normal tonåring kan tänkas vara nyfiken på. Dessa två val känns verkligen som pest eller kolera. Nej, jag skulle gärna se att utbudet på nätet begränsades och strukturerades på ett tydligare sätt och svaret kanske är att dela upp det i mindre avdelningar med kvalitetssäkring liknande det som krävs för så kallade SSL-certifikat?

I Datormagazin nummer 5 (maj-utgåvan 2009) kunde du läsa om hur man använder så kallade SSL-certifikat på sin webbplats. Kortfattat beskrivet handlar det om att kryptera all information som skickas till och från en webbplats så att det blir svårt för den som eventuellt avlyssnar trafiken att veta vad som är värt att försöka dekryptera.

För att detta ska fungera finns det ett litet antal företag som utfärdar certifikat. De kallas för CA (Certifikate Authority) och äger alltså maken över denna extra säkra del av nätet. I din webbläsare finns en slags lista på godkända CA-aktörer som varje SSL-certifikat jämförs med och på så sätt säkerställs att SSL-certifikatet är äkta. Ett ganska enkelt system med en fantastisk nytta för oss som användare. Helt plötsligt finns det en kvalitetssäkring som tydligt indikeras i webbläsaren genom att adressfältet blir grönt (gäller Internet Explorer) och ett hänglås blir synligt i gränssnittet. Du känner kanske igen dig från besök hos exempelvis din internetbank?

På ett liknande sätt skulle delar av infrastrukturen som internet vilar på kunna avsättas för miniatyr-internet som kvalitetssäkras av myndigheterna i samråd med operatörer och IT-säkerhetsföretag. Det skulle exempelvis kunna skapas avgränsade nät för skolor och universitet, finansbranschen, musikindustrin, sportvärlden, sociala nätverk och medieproducenter. Bara för att nämna några. Att finnas som innehållsleverantör på dessa nät ska kräva en certifiering som kan återkallas om avsändaren lägger upp material som inte matchar kategorin. Precis som myndigheterna kan övervaka bygglov, miljökonsekvenser, utfärdande av körkort och tusen andra saker i den civila vardagen, borde detta kunna administreras av en internetmyndighet i respektive EU-land. Fast det riskerar såklart att bli en hel del administration, det går inte att komma ifrån.

Om detta system skulle existera parallellt med det internet vi känner av idag blir effekten att vi både äter kakan och har den kvar. Det handlar inte om censur utan om kvalitetssäkring och möjlighet till valet att få mindre innehåll. Om man som användare vill exponera sig för ett ”opåverkat” internet med de möjligheter och risker som det medför, ska det såklart vara fritt fram för det. Men det borde också gå att välja en begränsning av tillgången till en otroligt mäktig databas vars innehåll man kanske inte alltid finner helt lämpligt. Med möjlighet att välja vilka ”mini-internet” som är okej och stänga av dem som för en viss användare är tveksam till, skulle dagens uppgivna situation bli lite minde hopplös. För det håller inte med de verktyg som finns i säkerhetsprogrammen då de ofta både är för krångliga att administrera för användaren och för trubbiga. Ansvaret för kontrollen bör ligga på leverantörsnivå, inte som idag på användaren. På flera sätt är det helt absurt att så fortfarande är fallet.

Någonting säger mig att jag är långt ifrån ensam i mina tankar. Jag är också helt säker på att många kan uppfatta det som ett inlägg i debatten om censur av internet. Nu är det alltså inte censur jag förespråkar utan ett verkligt fungerande verktyg för mig som vill kunna välja att utesluta delar av en helt okontrollerbar flod av information. Precis som jag vill kunna stänga av ett TV-program jag tycker är olämpligt eller ta bort en tidskrift som har ett innehåll som jag tycker är tveksamt för en ung tonåring att konsumera. Det är inte samma sak som att förbjuda dessa program och tidskrifter.

För vuxna människor är det en helt annan situation som i och för sig också skulle kunna underlättas av dessa mini-internet. Tänk vilken träffsäkerhet man skulle kunna få i sökverktygen till exempel. Tanken är hur som helst intressant och om internet 2 ser dagens ljus kanske det är startskottet på ett mer fragmenterat internet framöver.
Peter Widén

Av: Peter Widén