Den nya generationen serverprocessorer

Publicerad 2010-10-11 08:15

IBM:s Power, Intels Itanium och Oracle/Sun Microsystems Ultrasparc är processorserier som för respekt med sig. Och i år är det dags för uppgradering för samtliga familjer.

IBM Power 7
De senaste åren har IBM haft rejält med luft under vingarna när det gäller stora servrar. Faktiskt är de en riktigt dominerande spelare, för att inte säga att de är den dominerande spelaren. Deras nya processor, Power7, är därför den som har fått mest uppmärksamhet i media.

För klockfrekvensfantaster är detta alternativ en riktig vinnare. Med hastigheter bortom fyra gigahertz finns det mängder med cykler att ta av. De har dessutom skruvat upp antalet kärnor till åtta stycken och kör fyra parallella trådar på var och en av dem.

Den höga hastigheten uppnås med TurboCore. Denna teknik stänger av hälften av kärnorna och lyfter hastigheten för de kvarvarande. Faktum är att processorerna är rankade att klara 4,5 gigahertz, så det finns ännu mer att ta av.

Bland de många andra nyheterna i Power7 är hanteringen av L3-minnet den mest intressanta. Här har IBM valt att gå ner på den långsammare eDRAM-tekniken. De har dock flyttat in det direkt på kretsen, något som snabbar upp åtkomsten till minnet.

Även bandbredden är rejält tilltagen. Kommunikation mellan processorerna, som kan vara 32 till antalet, går i 360 gigabyte per sekund. Till minnet ser två stycken 4-kanalers DDR3-kontroller till att sätta det teoretiska maxvärdet till 100 gigabyte per sekund.

En annan intressant nykomling är komprimeringstekniken Active Memory Expansion. Med hjälp av denna kan minnet i bästa fall tryckas ihop till hälften.

IBM Power 7 lovar höga klockfrekvenser och ny L3-cachehantering.

Intel Itanium 9300, Tukwila
Intels svar på servermarknaden är Itanium. Den nya serien heter 9300, kodnamn Tukwila. Det har hänt en hel del jämfört med föregångaren 9100, vilket är att vänta då processorn egentligen skulle ha släppts redan 2007.

Till skillnad från konkurrenterna använder Intel 65-nanometersteknik. De har ändå lyckats pressa ned hela två miljarder transistorer på kortet. Där delar fyra kärnor på utrymmet. Precis som tidigare erbjuder varje enhet två parallella trådar.

Största förändringen hittar vi annars på bandbreddssidan. Kommunikationen mellan processorer och till minnet har fått en skjuts. Numera kan enheter prata med varandra i upp till 48 gigabyte per sekund. Läsningar från RDIMM-kapslarna toppar ut på 34 gigabyte per sekund.

Bland andra nyheter märks att Itanium börjat dela komponenter med Xeon. Ett exempel på detta är Quick Path Interconnection, QPI, som är en av orsakerna till ovan nämnda förbättring i fart.

Med Turbo Boost och Demand Based Switching gör Intel det möjligt att justera klockfrekvensen beroende på last. Det håller värmen nere när maximal prestanda inte behövs och sänker elkostnaden.

Intels Tukwila ska hantera minnet snabbare.

Oracle Ultrasparc T3
Medan IBM och Intel har sina processorer redo, är det fortfarande utveckling som gäller för Oracle/Sun. Nya Ultrasparc T3 har presenterats, men det är ännu skralt med detaljinformation.

Det råder dock ingen tvekan om att de vill vara värst på pappret. Hela 16 kärnor är utlovade och var och en av dem har åtta trådar. En total på massiva 128 trådar per processor, något som transaktionsintensiva applikationer kan ha stor glädje av.

Precis som tidigare verkar de inte planera att använda något L3-minne. Däremot är L2-alternativet rejält tilltaget. Varje kärna har sin egen buffert och sammanhållande enheter håller reda på var data ligger i minnet. Det finns även teknik för att låta flera kärnor dela på minne.

Sannolikt kommer processorerna att börja på omkring 1,6 gigahertz och fortsätta upp till omkring två gigahertz. Detta trots att de bygger på 40-nanometersteknik. Stöd för kryptering kommer att finnas i form av en hjälpmotor per kärna.

Vägen framåt
Sammanfattningsvis finns det fortfarande liv i de specialanpassade serverprocessorerna. Uppkomlingarna Xeon och Opteron må ta marknadsandelar, men de kan inte riktigt erbjuda samma skalbarhet och råa kraft som sina dedikerade konkurrenter.

Vilken av dessa tre som kommer att stå som segrare återstår att se. IBM har en ledande position och räknar med att kunna växa ännu mer. Intel har en något knepigare situation när alltfler tillverkare lämnar Itanium. Och för Sun återstår det att se hur ärliga Oracle är när de lovar massiva satsningar.