En bilhypokondrikers upprättelse

Publicerad 2012-02-02 14:30

Det är inte jag som har myntat begreppet. Och det var inte jag som utnämnde mig själv till en sådan. Nej, detta omdöme fälldes i receptionen på bilverkstaden.

När en bilmekaniker vägrar ta emot bilen och säger att ägaren inbillar sig ett fel, då har det gått långt. Kanske var det för att jag för fjärde gången besökte verkstaden med samma upplevda problem. Ett problem som inte kunde återskapas när jag väl var på plats.

Det hela började en morgon när jag skulle ta bilen till träningen. Ett vrid på startnyckeln resulterade i en pruttig bil och en rejäl rökridå. Nu blev jag inte förskräckt av detta, utan såg snarare det komiska i att bilen återskapade dimmorna vid Lützen.

Nu har jag den övertygelsen att allt blir bättre med tiden (och att ett problem behöver begrundas ett tag). Följaktligen satt jag ett tag i bilen, inhöljd i en tjock, vit dimma.

Mycket riktigt slutade bilen snart att prutta och generera dimma. Problemet var att den vita smeten dröjde sig kvar. Sikten var obefintlig, varför jag vackert fick stanna ett tag i parkeringsfickan.

Det är nu en pensionerad granne kommer in i bilden. En väldigt trevlig och omtänksam granne. En granne som bryr sig om alla och som tar säkerheten på största allvar. En granne med pulverbrandsläckare.

Ett ansikte tog hastigt form i dimman och trycktes mot sidorutan. Mitt skrik kom spontant, överraskad som jag blev. Ett skrik som denne man uppfattade som att det var ett nödläge, varför han tömde en pulversläckare på sex kilo över och under min bil.

Min glädje var måttlig, även om jag uppskattade omtanken. Detta upplyste jag honom om, innan jag sakta rullade iväg mot biltvätten. En fråga om vilket tvättprogram som lämpade sig bäst mot brandsläckarpulver bemöttes med tystnad i kassan. Hade de bara tittat ut skulle de ha förstått att jag inte försökte skoja. Det blev i alla fall lyxprogrammet, och när bilen var presentabel igen begav jag mig direkt till verkstaden.

En av mekanikerna menade att en liten rökpuff var fullt normalt och inget att oroa sig för. Förmodligen var han van vid målande beskrivningar, kanske skulle jag ha tonat ned händelsen. Till slut gav han dock med sig och pluggade in datorn, som givetvis inte avslöjade något fel.

Samma procedur - minus brandsläckaren - upprepades några dagar i sträck. Den fjärde dagen hade jag format min mästarplan, nämligen att inte göra någon kallstart utan bärga bilen till verkstaden.

Bärgaren kom, förhörde sig om problemet, fällde flaket, kopplade vinschen och satte sig i bilen. Där vred han om tändningsnyckeln, och bilen startade utan problem.

En väldigt skeptisk bärgare tittade på mig medan jag förklarade allt som hade hänt den sista veckan. Tvivlet lyste i hans ögon, men han gick med på att ta bilen på flaket till verkstaden. Förmodligen ville han lugna galningen som stod framför honom och beskrev slaget vid Lützen.

Märkligt nog försvann alla mekaniker utom synhåll när jag klev in i receptionen. Den stackars ägaren kom dock inte undan, även om han spanade efter möjliga flyktvägar. Operation övertalning tog vid, och denna gång gick han med på att ta in bilen.

Då de behövde behålla bilen några dagar bad jag dem ordna en hyrbil. Tämligen nöjd meddelade ägaren till verkstaden att de hade en ny bil att låna ut. Den har bara 860 mil på mätaren, så med den ska du inte få några problem med, var hans kommentar. Tre mil senare hörde jag ett missljud.

Jag vände tillbaka till verkstaden, nämnde att jag hade hört ett missljud och såg hur ägaren bleknade. Försiktigt förklarade han att bilar låter och att man inte ska lyssna så hemskt noga. Efter en lång förklaring tog han mod till sig och påpekade att jag nog var lite hypokondrisk när det gäller bilar. Jag kontrade med att erbjuda en provtur i hyrbilen.

Mirakel sker. Till min glädje och förvåning upprepades missljudet vid en sväng. En väldigt förlägen bilmekaniker kunde inte annat än bekräfta det skrapande ljudet. Det är riktigt givande att få rätt, lika givande är det att få se vuxna män rodna.

En annan hyrbil utlovades och vi vände tillbaka. Lite pappersarbete för den nya hyrbilen tog vid, och då klev en av mekanikerna in från verkstaden. Triumfen var total när han meddelade att de hade hittat felet på min bil. Upprättelse!