Test: LinuxConsole 1.0.2009 DVD

Publicerad 2009-11-05 12:13

Det här är en distribution utvecklad oberoende av andra, som sägs vara ”en lättanvänd skrivbordsdistribution”. Så är det inte på långa vägar.

En första anblick på LinuxConsole visar på att utvecklaren haft flera fiffiga tankar. Systemet är modulbaserat och finns i fyra varianter, som passar olika beroende på datorns specifikationer.

Varianten Multimedia är anpassad för äldre datorer eller system med lite diskutrymme, CD-varianten innehåller Multimedias moduler, plus skrivbordet Gnome och några applikationer (exempelvis Gimp). Den tredje varianten, som är den vi testar, heter DVD och innehåller samma moduler som CD plus proprietära drivrutiner från ATI och Nvidia. Därtill ingår flera andra program och diverse spel.

Innehållet ser både välfyllt och intressant ut. Den fjärde varianten av LinuxConsole kallas Jukebox och är ett ”bygg din egen ISO”-system, som innehåller dina önskade moduler. Bygget sker via en webbplats, men mer än så går jag inte in på Jukebox.

Initial skrämselhicka
Den första, textbaserade, startmenyn man möts av i LinuxConsoles DVD-variant kan både orsaka viss förvirring och skrämselhicka. De fem språkalternativen är inga konstigheter, men bland de därtill ytterligare sju alternativen finns både MediaBox, MediaTxt, LiveUpdate och Update. Några av dessa alternativ återkommer jag till.

I teorin borde DVD-varianten också fungera på en äldre dator. I praktiken var det lite si och så med det. En äldre skrivbordsdator lyckades att visa grafik och tillåta navigering i systemet. När webbläsaren Firefox startades var det slut på det roliga, då datorn låste sig. En Dell Optiplex SX260 fick också agera försökskanin, med resultatet att systemet inte ens presenterade den grafiska skärmen med GPL2-informationen. Med lite nyare komponenter under huven gick det att få ett grafiskt resultat.

För att installera systemet med automatik krävs att hårddisken är tom, vilket installationsprogrammet säger går att lösa med kommandot fdisk i en annan virtuell terminal. Visst, jag bytte terminal och startade fdisk. Problemet nu var dels att tangentbordslayouten är allt annat än engelsk och dels att fdisk (med parametrar) bara presenterar hårddisken och listar dess partitioner, utan att erbjuda val. Via ett annat tillvägagångssätt fick jag både tömt hårddisken och installerat systemet.

Viss varningsflagga
Det är inte helt lätt att få LinuxConsole nöjt med livet. Tyvärr saknas det dokumentation till de respektive startalternativen. Flera av dem är i praktiken oanvändbara, då systemet bara klagar och emellanåt visar information på franska. Vad i hela friden MediaBox är framgår inte, och vad det än är fungerar det inte i LinuxConsole. MediaTxt är samma sak, fast textbaserad. LiveUpdate tycks vara en funktion för att uppdatera modulerna, medan Update inte ens fungerar. Min önskan är att dessa meningslösa alternativ göms i en annan meny, och dokumenteras oändligt mycket mer än vad som finns i skrivande stund.

Detta test reflekterar till stor del min upplevelse av LinuxConsole - inte så mycket om själva systemet, utan mer om det runt om kring. Om det inte vore för att systemet faktiskt fungerar i tillräcklig utsträckning, både som live-DVD och i installerad form, skulle den ilsket röda Avråder-utmärkelsen tillämpas.

Mitt tålamod har definitivt ställts på prov med LinuxConsole, men jag känner mig som en vinnare i och med att jag till slut fick installerat systemet och övervunnit dess skräckinjagande menyer och underliga beteende. Allting fungerar i och för sig inte som planerat, men tillräckligt mycket fungerar och skrivbordsmiljön ser faktiskt riktigt snygg ut. Dessa egenskaper förstärker att Avråder-utmärkelsen inte ska svärta ner distributionens rykte. Men det är inte långt därifrån.

För dig som vill prova ett potentiellt bra men stundtals katastrofalt buggigt system har här en bra kandidat. Alla andra har vi just besparat flera timmars onödigt arbete.

Av: Thomas Forsberg