Test: Toorox 10.2009

Publicerad 2009-11-10 11:33

Den Gentoo-baserade distributionen Toorox är i princip lika okänd som DOS för dagens ungdomar. Datormagazin undersöker hur det ligger till med användarvänligheten i denna okända tyska uppstickare.

Ingen kan klandra dig om du inte har provat på Toorox tidigare. Version 10.2009 är förvisso den tredje som kommit i år, men det säger inget om spridningsgraden. Med hjälp av Knoppix-teknik ser Toorox till att datorns hårdvara hittas och att lämpliga moduler laddas.

Ett par innehållsrika gigabyte
ISO-filen till denna live-DVD är runt två gigabyte och ur ett skrivbordsperspektiv får du mycket matnyttigt för byten. Skrivbordsmiljön som du möts av är en uppdaterad version av KDE. Bland alla applikationer finns ett flertal som är bra att ha för ett skrivbordssystem, chattklient, bildhanterare, office-svit, videospelare och FTP-klient. Noterbart är att även en antivirusklient ingår, Klam, som är ett grafiskt skal för Clam. Utan att behöva nämna alla kategorier mjukvaror finns det till synes allt du kan tänkas behöva.

Några element som bekräftar användarvänligheten är enkla menyer, tydliga ikoner och programmets syfte istället för bara namn. Exempelvis heter VNC inte dess namn, utan vid ikonen står det ”Titta på en film”. Detsamma gäller OpenOffice.org Writer, vid dess ikon står det ”Skriv ett brev”.

Allting får bevisligen inte plats i systemet. Codecs för uppspelning av vanligt förekommande ljud- och videoformat är ett exempel. Naiv som jag är tror jag att Toorox pakethanterare, vid namn Portato, kan hjälpa mig. Att manuellt leta upp de paket som behövs och ställa in USE-flaggor är inget att rekommendera. Men efter mycket letande hittade jag lösningen av misstag. En liten diskret ikon i Systemconfig, kallad Driver, Multimedia innehåller länkar för både grafikdrivrutin och multimediebibliotek. Användarvänligt? Ja, när man väl hittar det, men inte innan dess.

Instabil installation
Pakethanteraren i sig är ganska diskret och ful av sig. I KDE-menyn framgår det inte att det är en pakethanterare, och dess utseende lämnar en del att önska. Logiken för att installera paket kan göras bättre och utvecklarna har definitivt något att jobba på, men är du bara någorlunda Linuxvan ska det inte vara några större problem att installera paketen. Nybörjare av systemet bör dock inte bli rädda för kompileringsrutan som visas, där det regnar alla möjliga meddelanden. Var inte orolig, det är så Genotoo arbetar och allt är i sin ordning.

Det går att installera systemet till hårddisk, via en experimentell installationsprocess. Första gången gick kopieringsprocessen löjligt snabbt och det visade sig att systemet inte installerades. Något måste vara fel. Efter att ha manuellt partitionerat hårddisken, via det medföljande verktyget Gparted, gjorde jag ett nytt försök - denna gång gick det bättre. Efter flera intensiva minuter var kopieringen klar och de övriga frågorna var lätta att svara på. Sagt och gjort, så var systemet igång från hårddisken efter omstart av datorn.

Småskavanker och användarvänlighet
Toorox är inte helt felfri, det finns ett par småskavanker som jag hittat men dessa påverkar inte omdömet av distributionen nämnvärt. I första live-bootmenyn är språket satt till tyska, men ett klick på översta alternativet ändrar det till engelska. Att installationsprocessen är experimentell framgår tydligt så fort den startas, men har du tungan rätt i mun och har förberett en hårddisk med lämpliga partitioner ska det inte vara några problem att installera systemet. Tilläggas bör att installationen är valfri.

Det som däremot påverkar omdömet är användarvänligheten. I början är den riktigt bra, för att tappa rejält med pondus när det kommer till det (obefintligt) medföljande stödet för ljud- och videouppspelning. Bristande hjälp och dålig dokumentation gör att användaren kan kännas ensam och övergiven. Lyckligtvis finns det en lösning på detta, om än diskret placerad i Systemkonfigurationens meny. Det är med minsta möjliga marginal som Toorox 10.2009 får utmärkelsen Datormagazin Rekommenderar.

Av: Thomas Forsberg