Test: Samsung Syncmaster LD220Z

Publicerad 2010-05-11 11:28

Pekfunktionen i Samsungs nya Lapfitmodell är trevlig, men kanske mest en fingervisning om vad som komma skall.

Skärmarna i Samsungs Lapfitserie ska fungera som komplement till bärbara datorer. De har ingen traditionell skärmfot utan placeras direkt på skrivbordet i jämnhöjd med den bärbara.

Lapfit Touch, eller Syncmaster LD220Z som modellen egentligen heter, är en 21,5 tum stor pekskärm med stöd för så kallade multitouchfunktioner. Den är snygg och högblank och ser riktigt bra ut intill de flesta bärbara på marknaden. Även skärmytan är blank (glossy), men fungerar ändå bra i direkt solljus.

Upplysta knappar
Knapparna på fronten är dolda, men uppenbarar sig vid en lätt beröring intill av/på-knappen. Å ena sidan är det skönt att slippa distraheras av ett gäng knappar som alltid lyser, å andra sidan blir det lite av en chansning varje gång man ska ändra något i inställningarna. Trots pekfunktionerna i Lapfit måste du förresten använda upp-, ned- och selectknappen när du navigerar bland skärmens egna menyer.

LD220Z är ljusstark och med den så kallade Magicbright-funktionen och skärmens autojustering får du en trevlig bild som fungerar både till film och dokumenthantering.

Alltid närbild
Vi är dock lite oroliga över ergonomin. Pekfunktionen gör att du sitter närmare Lapfit än en traditionell skärm och i vanliga fall hade vi efterlyst möjligheter till höjdjustering. Samtidigt är det en fördel att ha skärmen i samma nivå som den bärbara datorn, så att du kan använda båda utan problem.

Portarna på baksidan är placerade på ett bra sätt. Det finns även en mikrofonanslutning och inbyggda stereohögtalare på tre watt. Det är praktiskt att köra ljudanslutningen via USB eftersom du slipper extra sladdar. Dessutom är ljudet väldigt klart och mycket bättre än i många bärbara datorer.

Att skärmen är ljusstark beror bland annat på att den använder en optisk pekteknik som inte kräver ett extra lager som mörkar ned och/eller försämrar bildkvaliteten. Pekfunktionerna fungerar i Windows XP, Vista och Windows 7. Men endast Windows 7 har stöd för så kallad multitouchteknik som innebär att du kan använda flera fingrar på en gång. För att använda pekfunktionerna måste du ansluta skärmen via både USB och VGA eller HDMI. (USB- och VGA-kablar är inkluderade i paketet, dock inte HDMI.)

Gillar Internet Explorer
Vanliga standardskärmar upptäcks ofta direkt av operativsystemet, men här behöver du installera drivrutiner från den medföljande CD-skivan. Det är enkelt om du har Internet Explorer som standardwebbläsare, men övriga webbläsare visar inte innehållet på rätt sätt vilket innebär att du måste leta upp och installera filerna manuellt.

För dig med stora fingrar kan skärmens ram vara i vägen när du exempelvis ska stänga ett program genom att peka på krysset i fönstrets överkant. Applikationer som exempelvis Windows Live Photo Gallery har stöd för olika gester. Bland annat tvåfingerszoom och rotering av fotografier (i Windows 7). Outlook och många andra program har också stöd för så kallad "pinch to zoom" och du kan dra uppåt och nedåt på skärmen för att navigera bland dokument och webbsidor.

Skärmen ger ganska snabb respons på dina pekningar och det känns naturligt att använda gesterna. Men det är få affärsprogram som utnyttjar dem. Program som använder nyare, större gränssnitt - som Office 2010 - är mycket enklare att använda med en pekskärm än de med traditionella menyer. Du kan snabbt markera och ta bort meddelanden i Outlook, men att lägga till en påminnelse eller en kategori är mycket krångligare.

Inget att skriva på
I dagsläget är risken att pekfunktionerna i en skärm som LD220Z blir en gimmick. Att använda en tablet-PC känns mycket naturligare. Till skillnad från den mycket dyrare Wacom Cintiq kan du inte vinkla Lapfit tillräckligt för att det ska bli komfortabelt att använda den med ritprogram eller det inbyggda skärmtangentbordet i Windows.

Och Lapfitskärmen är för stor för att vara helt portabel. Med det sagt skulle den vara en strålande kompanjon under möten med presentationer, eftersom det känns väldigt naturligt att kontrollera Powerpoint genom att peka på skärmen.

Av: Simon Bisson