Superenkel installation av program sker i vänstra fönstret och distributionens snygga skrivbord ses till höger.
Mycket är gratis i Linuxvärlden, men det finns undantag, som på sitt sätt sticker ut ur mängden. Tillverkaren av ImagicOS 2010 tar betalt för sitt alster, cirka 260 kronor inklusive moms.
Tungrott system
Livesystemet är tungrott, det tar ett flertal minuter för systemet att startas. Jag har provat ImagicOS både på en stationär dator, tidigare arbetsdator, och på en 2,5 år gammal bärbar dator. Efter starten är det även segt som sirap inne i systemet. En förklaring kan vara live-DVD:n, jag återkommer till installation av systemet.
Att användarvänligheten står i fokus rådet det i början av användningen ingen tvekan om. Skrivbordet påminner om Windows utseende, med ikoner för datorn, internet, Online och en utforskare. Efter godkännande av ett harmlöst licensavtal hälsas du välkommen och får direkt valet om du vill ställa in avancerade alternativ eller börja använda distributionen direkt. Just avancerade alternativ är en definitionsfråga, men i detta fall betyder det byta administratörslösenord, visa skärmalternativ, öppna hanteraren för användarkonton och byta namn på den här datorn. Än så länge är allt frid och fröjd.
Namnbyte ingen lek
Att byta namn på datorn kan tyckas som en enkel sak, men vi möts av KDE:s kontrollmodul för nätverksgränssnitt som låter meddela att plattformen inte stöds. Kubuntu 8.04 bör vara det närmaste alternativet. Det ironiska är att någon direkt möjlighet att byta namn på datorn får man inte, utan det handlar enbart av konfiguration av nätverksgränssnitt. Konfigurationen för det trådlösa nätverksgränssittet stöder enbart krypteringsmetoden WEP. Det är dåligt, i dubbel bemärkelse.
Systemet laddar automatiskt ned, och installerar, uppdateringar i bakgrunden. Det är riktigt fiffigt. Så görs för till exempel Firefox 3.0.15. Även 3D-drivrutiner kan laddas ned automatiskt, men de gick dock inte att installera på den bärbara datorn. På den stationära datorn fungerar 3D-effekterna. De är riktigt snygga, men kräver dessvärre en hel del hårdvara för att flyta på smidigt. Den praktiska nyttan med 3D-effekter kan också ifrågasättas, men ögongodis är inte fel.
I live-miljön är tangentbordet inställt på engelska. I en vanlig distribution skulle användaren gå in i kontrollpanelen för att leta efter inställningarna. I ImagicOS 2010, som ska vara användarvänlig, blir jag som användare lämnad åt mitt öde. Det finns nämligen ingen tydlig kontrollpanel eller ikon för motsvarande funktion. Det är riktigt illa för en distribution med användarvänlighet i fokus. Den amerikanske tillverkaren har kanske inte tänkt utanför landets gränser.
Ett klick räcker
Det finns ändå vissa delar av distributionen som är helt underbara. Via ikonen Online på skrivbordet kan du nå ett webbaserat paketförråd, som kräver medlemskap. Väl inne är det bara att bläddra runt bland flertalet kategorier och installera den applikation som faller dig i smak. Jag installerade en av CrossWeavers portad Google Chrome-version. Allt som krävdes var ett enda klick – Install. Sedan fixade datorn både nedladdning och installation. Wow, just detta var verkligen en magisk upplevelse – hur suveränt och användarvänligt som helst.
Live-miljön förstör upplevelsen
Installation till hårddisk går att göra både från bootmenyn och från KDE:s startmeny. Processen är enkel att genomföra och väl installerat går systemet avsevärt mycket snabbare än från skiva. Det fina är att vid installationen får man välja tangentbordslayout.
Sammanfattat får ImagicOS 2010 klart godkänt, men inte så mycket mer. Den sega och stundtals användarovänliga live-miljön hämmar helt klart distributionens totala omdöme. Trots suverän programinstallation, självuppdaterande system och enkel installation blir det ingen utmärkelse. Live-miljön är inte värd att betala för.
