Mac OS Mojave ger och tar

Precis som med IOS kommer det årligen en ny version av Mac OS, tidigare Mac OS X, från Apple. Datormagazin har som sig bör installerat och utvärderat nya och omtalade Mac OS 10.14 ”Mojave”.

Av Joacim Melin

(Texten publicerades ursprungligen i Datormagazin nummer 11, 2018)

Lite mer ärrade Mac-proffs brukar vänta ett tag innan de går över till en ny generation av Mac OS, tidigare Mac OS X. Det beror på att en mängd saker ändras i den nya versionen, och inte sällan kan allt annat än rena standardinstallationer få problem.

Ett exempel är om man har installerat Ruby eller något annat via redaktionens favoritverktyg Brew. Då kommer i princip vad som helst att få problem om man uppgraderar till en helt ny generation, då Brew gärna går hand i hand med Apples utvecklingspaket Xcode, som också det måste uppdateras.

Hur som helst, förr eller senare bör man uppgradera. Detta eftersom Apple tenderar att ha ganska bråttom att överge äldre versioner av sina operativsystem när det gäller uppgraderingar och, framför allt, säkerhetsfixar. De som använder en äldre version av Mac OS kommer alltså ganska snabbt att få leva med ett mindre säkert operativsystem.

Stora nyheter i Mojave

Det finns som man kan förvänta sig mycket att tycka om i Mac OS 10.14, som av Apple har fått smeknamnet ”Mojave”. En av de stora nyheterna är det mörka skärmläget som Apple kallar Dark mode. Där det tidigare var vitt i dialogrutor och menyer är det istället mer åt det mörkgrå hållet.

Detta låter enkelt att genomföra, men det är inte så enkelt i praktiken – när fönster och menyer hade en vit bakgrund kunde man enkelt rama in dem med en svart väldigt tunn ram för att markera var de slutade någonstans. Däremot blir det inte lika bra att göra det motsatta, att ge den mörka menyn en vit ram. Dels blir det inte särskilt elegant och dels fungerar det inte alltid med alla typer av bakgrundsbilder.

Apple har löst det här på ett synnerligen omständligt men samtidigt smart sätt. Finders menyer är en aning transparenta och låter oss se vad som är bakom dem, exempelvis ett terminalfönster eller en bakgrundsbild på skrivbordet. Detta färgar menyns fönster, och sedan används en mörkgrå accentfärg för att skapa ”ramen” i menyn. Slutligen har Apple lagt en svart skugga runt menyn som skapar lite distans runt menyfönstret. På så sätt syns menyns ramar i princip oavsett vilken skrivbordsbild du har valt att använda på din Mac.

En annan stor nyhet är att Apple, via nya ramverk i Xcode, nu gör det möjligt att portera applikationer från IOS till Mac OS. I Mac OS 10.14 har Apple själva gjort detta med ett antal applikationer, bland annat Aktier, Hem-applikationen och Röst-
anteckningar. De har också meddelat att de i framtiden planerar portera fler applikationer från IOS till Mac OS. Ett exempel är nyhetsapplikationen som enligt uppgift var planerad att inkluderas i Mac OS 10.14, men som fick stå på tillväxt ett tag till.

Apples videokonferensapplikation, Facetime, har fått sig en välbehövlig uppgradering och kommer att kunna hantera upp till 32 samtidiga deltagare i en videokonferens. Apple har meddelat att denna funktion kommer att göras tillgänglig ”under hösten”, men de har å andra sidan inte meddelat vilket år den hösten kommer att infinna sig. Precis som med företagets induktionsladdare, Airpower, får vi vänta och se om detta faktiskt kommer att släppas till användarna. Hoppet är ju, som bekant, det sista som överger människan.

Bättre butik och säkerhet

Applikationsbutiken, App Store för Mac OS, har inte inneburit någon våldsamt stor framgång för Apple. Utvecklare har under många år antingen lämnat eller helt undvikit App Store för Mac OS, även om funktionen för slutanvändarna överlag har varit bra. Detta då utvecklarna har bakbundits av åtskilliga regler vilka de kan ignorera om de väljer att sälja sina applikationer utanför Apples butiksmodell. Dock har App Store för Mac OS fått sig ett rejält lyft med Mac OS 10.14. Numera, och precis som med IOS, arbetar Apple enligt en redaktionell modell där företagets interna skribenter lyfter fram och skriver om applikationer med ganska hög regelbundenhet.

Apple slog i samband med lanseringen av Mac OS 10.14 på stora trumman för att de nu har skruvat åt säkerheten ordentligt. Detta vad gäller applikationers åtkomst till din personliga information som exempelvis adressbok, e-post, kalender och så vidare. Det dröjde dock inte många dagar förrän en säkerhetsexpert, Patrick Wardle på Digita Security, listade ut hur en icke-betrodd och därmed icke-godkänd applikation kunde komma åt all information i adressboken i Mac OS. Förhoppningsvis har Apple hittat och åtgärdat denna bugg när du läser detta.

Funktionen för skärmdumpar har alltid varit stabil och pålitlig i Mac OS X, senare Mac OS. När det gäller version 10.14 har de dock IOS-ifierat denna funktion, så istället för att bara spara bilden på skrivbordet visas nu ett fönster där man kan redigera bilden, dela den vidare eller bara klicka på en knapp så att den slutligen sparas på skrivbordet. Det är en trevlig förändring, på sitt sätt. Det hade dock varit trevligare om man kunnat inaktivera allt detta ”lull-lull” och själv bestämma arbetsflödet.

Det kan också noteras att Apple inte verkar ha för avsikt att lägga två knop på vidareutvecklingen av Mac OS Server

Det fantastiska filsystemet APFS, som till slut infördes i Mac OS 10.13 förra året, fungerar nu också på Fusion-hårddiskar. Ni vet, de lagringsenheter som kan ses som Apples ”nödlösning” i väntan på att stora SSD-enheter ska gå ned i pris. Fusion-enheter handlar om att låta användaren kombinera en mindre men snabbare SSD-enhet med en långsammare men större hårddisk. Systemet justerar vilken information som ska ligga på vilken enhet. De applikationer och den information du hanterar ofta hamnar på SSD-enheten, medan ditt stora bildbibliotek landar på ”kopparsvarven”.

Det kan också noteras att Apple inte verkar ha för avsikt att lägga två knop på vidareutvecklingen av Mac OS Server, utan buffringsfunktionen (som till en början endast fanns i Mac OS Server) finns kvar i Mac OS. Buffertfunktionen sparar data från Icloud, App store och andra Apple-tjänster. Den låter sedan andra klienter i samma subnät ladda ner samma information – det kan till exempel vara en applikation som alla på företaget ska installera eller en uppgradering av Mac OS. Fördelen är att var och en av klienterna då inte behöver använda internetanslutningen för att ladda ned dessa filer. Det är smart, men funktionen var betydligt mer kompetent (stöd för flera subnät, exempelvis) i Mac OS Server. Nu har dock Apple utvecklat funktionen så att en USB-ansluten IOS-enhet kan komma åt det buffrade materialet, men även använda datorns internetanslutning.

För Retina-skärmar

Än så länge har vi gått igenom vad Apple ger oss med Mac OS 10.14, nu är det dags för vad de tar. När det gäller denna version av operativsystemet har Apple nämligen valt att ta bort systemet för typsnittstutjämning, vad Apple kallar ”subpixel antialiasing”. Detta system har funnits i alla tidigare versioner av Mac OS och Mac OS X som har haft stöd för Retina-skärmar. Exakt varför Apple har valt att göra detta, de kallade tilltaget ”förfinande av typsnittsutjämning” på årets upplaga av utvecklarkonferensen WWDC, är inte känt. En tidigare utvecklare på Apple har dock på webbsajten Hacker News beskrivit det nu borttagna systemet som oerhört komplicerat att implementera i praktiken.

Resultatet blir att de som har en äldre Mac utan Retina-skärm, eller en Mac med en extern skärm, kommer att upptäcka att texten på skärmen ser ut som något som kan beskrivas som skräp (för att undvika onödiga kraftuttryck) efter en uppgradering till Mac OS 10.14. Du kan via lite terminalhackande aktivera en form av typsnittsrendering i Mac OS 10.14 som gör det hela lite mer uthärdligt, men om du vet med dig att du inte vill att typsnittsrenderingen ska förändras det minsta i din Mac ska du undvika att uppgradera till Mac OS 10.14 helt och hållet. Terminalkommandot är som följer:

defaults write -g CGFontRenderingFontSmoothingDisabled -bool NO

Efter att du har kört kommandot, sedan du loggat ut och in igen, bör du se viss skillnad. Det blir dock inte på långa vägar lika bra som med det gamla system som Apple har lämnat bakom sig.

Lite ironiskt finns det också en valmöjlighet i systeminställningarna i Mac OS 10.14 som låter dig aktivera eller inaktivera typsnittsutjämning, men skillnaden är i bästa fall minimal.

64 bit är framtiden

Med Mac OS 10.14 vinkar Apple adjö inte bara till gamla Mac-modeller och deras användare utan också till 32-bitarsapplikationer. Detta är den sista versionen av Mac OS som låter dig köra 32-bitarsapplikationer överhuvudtaget. Det innebär att det där trevliga lilla verktyget som du installerade via Brew, eller det där spelet som mystiskt nog fortfarande fungerar i Mac OS, kommer att sluta fungera om det inte är skrivet med 64-bitarsstöd. Det finns en viss ironi i att vi år 2019, då nästa version av Mac OS släpps, får uppleva detta.

Nu är vi äntligen vid den punkt då någon vågar gå i bräschen och säga att 32-bitarsapplikationerna är döda och begravna

För 15–16 år sedan skrev undertecknad om detta i Datormagazin, när AMD och Intel började släppa sina första processorer med 64-bitarsstöd. Ungefär vid denna tidpunkt lanserade Apple sin första Power Mac G5, som de då kallade ”världens första 64-bitars arbetsstation”. Då skrev jag att 64 bitar är framtiden. Nu är vi äntligen vid den punkt då någon vågar gå i bräschen och säga att 32-bitarsapplikationerna är döda och begravna.

Dött och begravet är också OpenGL, åtminstone om man frågar Apple. Bolaget började redan 2015 införa stöd för sitt eget ramverk Metal i Mac OS efter att ha gjort detsamma på IOS. Mac OS 10.14 är den första versionen av Mac OS där grafikkort med stöd för Metal krävs för att kunna installera operativsystemet. Förvisso stöds OpenGL fortfarande i Mac OS 10.14, men all utveckling från Apples sida för detta klassiska, öppna ramverk är stoppad, och det kommer sannolikt inte att fungera
med nästa års stora uppdatering av Mac OS.

Mac OS 10.14 ”Mojave” vinkar också adjö till Apples mångåriga funktion ”Back to my Mac”, där man via sitt konto i Icloud kunde ansluta till sin Mac hemma på kammaren även om man var bortrest. Apple hänvisar istället till sin applikation Apple Remote Desktop, som sällan uppdateras och dessutom kostar ett antal hundra kronor.

Bu eller bä?

Det finns mycket att gilla i Mac OS 10.14 ”Mojave”.  Det mörka skärmläget, den dynamiska bakgrundsbilden som tar samma motiv och sedan beroende på vad klockan är byter ut bilden så att den sakta men säkert förändras under dagens lopp, och en uppfräschad applikationsbutik. Men det finns också mycket att irritera sig över, och där är typsnittshanteringen för skärmar som inte har Retina-stöd den enskilt största irritationsfaktorn. För många innebär detta att de antingen får finna sig i att nästan få ont i ögonen efter några timmars användning, eller köpa en ny skärm till sin Mac (eller i värsta fall en helt ny Mac, om det är en Imac man råkar sitta med). Det är förståeligt att Apple vill driva utvecklingen framåt, men det faktum att bolaget fortfarande säljer nya datorer vars skärmar inte är bra nog för att kunna visa typsnitten i fullgott skick är pinsamt.

Apple är kända, eller ökända, för att aldrig blicka bakåt utan enbart framåt. Som kund och användare av deras produkter får man vackert finna sig i att antingen hoppa på tåget och öppna plånboken eller byta färdmedel till något annat, från Microsoft eller från Linuxvärlden.

Hårdvarukrav

Mac OS 10.14 kräver minst någon av följande Mac-modeller för att ens låta sig installeras:

• Macbook från början på 2015 eller senare
• Macbook Pro från mitten på 2012 eller senare
• Imac från senare delen av 2012 eller senare
• Macbook Air från senare delen av 2012 eller senare
• Mac Pro från slutet på 2013, alternativt äldre modeller med ett Metal-kompatibelt grafikkort
• Imac Pro från 2017

Utöver detta krävs 14,3 gigabyte lagringsutrymme för att kunna uppgradera och din Mac måste ha minst två gigabyte internminne.