Test: Gigabyte Z790 AERO G

Gigabyte Z790 AERO G är ett moderkort för Intels senaste processorer som passar kreatörer snarare än gamers.

Som vissa kanske känner igen från tidigare modeller i samma serie så är Aero G ett moderkort som har ett lite annorlunda fokus och målgrupp. Gigabyte har nämligen tagit fram denna serie för att underlätta för alla typer av kreatörer som vill uppnå maximal stabilitet och enkelhet när det gäller att ansluta och använda externa tillbehör, samtidigt som kortet drar full nytta av kraften från de senaste kretsarna och chippen, som i detta fall Z790, och allt vad de har att erbjuda.

Byggklossdesign

Det första som slår oss när vi packar upp moderkortet är att det påminner om ett avskalat server- eller workstation-baserat moderkort på vilket Gigabyte sedan har adderat silvervita byggklossar i form av kylflänsar. Lite på samma sätt som vi bygger med Lego. Det är definitivt inte något fel med detta upplägg och lösningen gör helt klart sitt jobb med att kyla såväl kortets VRM och strömfaser som för kylning av kortets M.2-platser och huvudchip.

När vi pratar om kylningen av de senare så är denna uppdelad i två delar. Överst har vi en smalare, men även något högre, kylfläns som är till för kortets PCIe Gen5 x4-baserade enhet. Denna är av typen 25110 och vi har här en liten fundering över dess design som är lite av ett T-format träd istället för en mer kompakt lösning som vi brukar se. Nu har vi inte haft möjlighet att testa kortet med en högpresterande Gen5-disk men känslan är att kylningen inte blir lika effektiv som med en mer solid motsvarighet. Ett plus däremot är att M.2-enheten fästs och tas bort med en snabbkoppling vilket gör att vi kan montera den med en hand stället för att behöva krångla med en minimal skruv i ett redan trångt utrymme.

Under denna finns en betydligt större fläns som täcker kortets fyra Gen4 M.2-platser samt Z790-chippet. Av dessa platser är det dubbla 22110-platser samt dubbla 2280-platser varav en är upptagen för kortets Wi-Fi-modul. Kylningen här är dock mer än väl tilltagen och trots att vi körde dubbla Gen4-diskar vid våra tester så fanns inte en tillstymmelse till strypt prestanda på grund av hög värmeutveckling. Ett extra plus för att lösningen är mycket lättarbetat och genom att lyfta på locket till flänsen kommer vi åt samtliga Gen4-platser på en gång.

Då kylflänsen delvis även täcker delar av den övre expansionsplatsen vilket gör det svårt, för att inte säga omöjligt att komma åt platsens bakre fäste så har Gigabyte lagt in sin PCIe EZ-Latch som gör det möjligt att lösgöra det övre instickskortet från moderkortets bakre region. Denna övre expansionsplats är Gen5-baserad och kommer med en förstärkt ram som ska motverka slitage och skador från tyngre grafikkort.

Under den stora flänsen finns ytterligare två PCIe Gen4 x16-platser vilka båda körs i x4-läge. Dessa är perfekta för extra instickskort och tack vare att avståndet mellan den första och andra platsen är så väl tilltagen så är det inga problem att använde ett fullstort grafikkort som kräver tre expansionsplatser. Värt att notera är att kortet, trots att det är av ATX-format bara har fyra SATA 3-anslutningar i stället för traditionella sex. Normalt spelar detta ingen roll, men för dig som har flera diskar med lägre kapacitet kan det vara värt att ha i åtanke.

Unifierad anslutningsport

Kortet är uppbyggt kring en hybrid 16 strömfasers design vilka levererar 70 ampere vardera. Dessa drivs av en 24 pinnars ATX-anslutning tillsammans med en P8 och en P4 vilka är placerade mycket nära den övre kylflänsen och därför med fördel monteras innan kortet fästs i chassit. Detta gäller även delvis kortets sekundära CPU-fläktanslutning som är placerad precis där flänsen slutar och därav blir lite petig att komma åt i ett mindre chassi.

Annars tycker vi att just placeringen av kortets fläktanslutningar är föredömlig då dessa är uppdelade över både den nedre, inre och övre kanten vilket är optimalt. Detta gäller även kortets dubbla adresserbara LED:er och RGB LED:er där hälften placerats uppe och hälften nere på kortet.

Vi kommer så till kortets IO-panel vilken är ganska spartansk. Totalt sett finns här dubbla USB 2- och fyra USB 3.2 Gen1-portar, en Displayport in och en HDMI. Dessa kompletteras med dubbla USB-C varav en är 3.2 Gen2 med Displayport-stöd och en är 3.2 Gen2 x2. Grafikportarna används för att mata ut grafiken från ett diskret kort via DP för att sedan kunna matas ut via Typ-C-porten. Det som gör detta extra intressant är tekniken som Gigabyte kallar för VisionLink, som gör att vi kan dra nytta av datorns grafikkraft på exempelvis en extern pennbaserad skärm vilket ger ett enormt prestandalyft för kreatörer och designers. Dessutom minimeras latensen jämfört med traditionella lösningar för detta då dessa antingen anslutit via Bluetooth eller krävt olika former av extra utrustning emellan. Här räcker det med en Typ-C-kabel.

IO-panelen rymmer även en 2,5 gigabits LAN-port vilken kompletteras med Wi-Fi 6E och Bluetooth 5.3. Tyvärr finns inte någon extra LAN-port vilket vi gärna sett, framför allt eftersom flera semiprofessionella användare oftast har multigigsswitchar även hemma. Panelen avrundas med två analoga och en digital ljudport vilka drivs av Realteks lite äldre ALC1220-VB-codec. Detta är så klart inte en optimal lösning för vare sig gaming eller mer high fidelity-baserad musik, men detta är inte heller syftet med kortet och som stomme för att kunna jobba med videoredigering eller semiprofessionell broadcasting med mera räcker det mer än väl.

Stabil prestanda utan extremtoppar

Förutom de bakre placerade USB-portarna finns så klart även ett antal placerade direkt på moderkortet. I kortets inre kant finner vi en USB 3.2 Gen1-anslutning och bredvid denna finns även anslutning för en frontmonterad USB-C 3.2 Gen2 x2-port. Till dessa finns även dubbla USB 2-anslutningar i kortets nedre kant vilket är perfekt för vattenpumpar eller interna fläktar och RGB-hubbar.

Något vi däremot gärna hade sett en alternativ lösning på är kortets knappar för flashning av Bios och reset-knappen. För det första hade vi helst sett dessa på IO-panelen, men när de väl bestämts att de ska placeras på moderkortet hade vi önskat tydligare knappar som dessutom var grupperade på ett lättillgängligt vis. Nu ligger de som små knappar bredvid andra anslutningar vilket gör det onödigt pilligt att komma åt.

Gigabyte Z790 AERO G är stabilt men inget för överklockare

Vi avrundar med att titta på prestandan och börjar här med minneshanteringen. Kortet kommer med fyra, mer standardiserade minnesbanker med stöd för upp till 128 gigabyte DDR5 och en frekvens på 7600 megahertz. Kortet har stöd för XMP och samtliga av våra testminnen identifieras korrekt och fungerar helt klanderfritt. Däremot är det här inte något kort för överklockning då marginalerna för detta stannade vid optimerade cas-värden i stället för högre frekvenser.

Samma kan sägas gälla processorn. Vi får en stabil drift med en automatisk boost enligt Intels specifikationer för sin i9-13900K, men när vi ska maximera denna vidare är utbudet mer begränsat och vår modell nådde inte högre än 5,9 gigahertz över prestandakärnorna. Då den initiala prislappen på 5 390 kronor ligger en bra bit över föregående Z690-kort så känner vi att Gigabyte Z790 AERO G inte når riktigt lika långt som vi hoppats på.

SPECIFIKATIONER Gigabyte Z790 AERO G

• Tillverkare: Gigabyte, www.gigabyte.com
• Cirkapris:  5 390 kr inkl. moms, 4 312 kr exkl. moms
• Format: ATX
• Sockel: Intel LGA1700
• Chipset: Z790
• Minne: 4 banker, max 128 GB DDR5@7600 MHz
• Grafikutgångar: HDMI + USB-C (DP)
• Expansionsplats:
  • 1 st PCIe Gen5 x16
  • 2 st Gen4 x16
• Lagring:
  • 1 st PCIe Gen5 x4
  • 4 st PCIe Gen4 x4
  • 4 st SATA 3
• Nätverk: Intel 2,5 Gbps + Wi-Fi 6E
• USB:
  • 2 st USB 3.2 Gen2 x2
  • 3 st USB 3.2 Gen2
  • 2 st USB 3.2 Gen1
  • 2 st USB 2

• Audio: Realtek ALC1220-VB CODEC